Om att acceptera en förändring

Patric Nilsson, sportchef på Kristianstadsbladet, frågar sig varför publiken sviker när Kristianstads DFF spelar match. Egentligen så ställer han sig samma fråga när det kommer till Kristianstad FC men det fokuserar inte denna bloggen på. 
 
Varför publiken inte kommer till KDFFs matcher är en fråga som är en lika lång följetong som skadade målvakter i samma lag. Det är inte första gången och troligen inte heller sista gången som denna fråga ställs. 
 
 
Så låt oss bläddra i tidningsarkivet, mer specifikt letar vi upp 27 september 2009, KDFF har mött Linköping inför 458 åskådare. Några år senare,  20 maj 2013, KDFF har mött Linköping inför 308 åskådare. 
Tillbaka i nutiden, 6 maj 2018, KDFF mötte Linköping inför 382 åskådare. Är det en viss besatthet av Linköping som skönjas här? 
 
 
Om jag förstår det hela rätt så är anledningen 2009, enligt Patric Nilsson, att landslaget inte gjorde bra ifrån sig i EM vilket då påverkade hela publiksnittet i damallsvenskan. Med lite perspektiv på det hela så har vi väl konstaterat att framgångar i EM, VM eller OS inte betyder en stor och permanent publikökning?
 
2013 är det istället Vilans IP som brister, en publikvänlig fotbollsarena skulle vända siffrorna. 
 
2018 invigs Kristianstads Fotbollsarena, låga publiksiffror beror nu på att arenan inte är modern nog, den skulle byggts med läktare runt om. 
 
 
 
Så vilket perspektiv kan en supporter ha? Supportern i detta fallet är då jag. 2013 skrev jag denna texten Om tomheten på Vilans IP kortfattat skriver jag att jag menar att det snarare är individens intresse för laget än arenan som lockar publiken. Jag drar paralleller till Linköping som på invigningen av deras nya arena då det var gratis inträde hade över 5 300 åskådare medan det kom 304 till nästa match. 
 
Jag skrev också med tanke på texten från 2009 "EM är sommar, semester och länder. Allsvenskan är ösregn, jobb, familj och små orter."  alltså att vi inte kan förvänta oss att mästerskap ska generera publik. 
 
Så till dags dato då samma frågeställning återkommer - Var är publiken? - arenan är på plats nu  men var är publiken? Vilka anledningar har de att utebli eller för den delen att inte komma tillbaka? 
 
 
Låt mig börja med närhetsprincipen - min teori är att en del av publiken gick till Vilans IP för att de själva bodde i närheten, nu pratar vi såklart inte om flera hundra personer här men dock om ett antal personer som istället ska ta sig till Söder. Ska de ta sig med buss så innebär det att de måste byta buss för att sedan gå en bra bit för att komma till arenan. För alla är ju inte bilburna..... 
 
Är man sedan bilburen så ska man hitta en parkering. Det skulle inte skada med några skyltar som visar till parkeringen, några skyltar som visar till ingångarna, några trottarpratare som upplyser om vilka sektioner som är öppna och biljettpriser. Man får aldrig undervärdera värdet av information! 
 
Väl så långt kan man vidare fundera över det här med biljettpriser. Hur mycket kostar det egentligen att gå in? 90 kr  på ståplats, 120 kr på läktaren eller 120 kr överallt? Som sagt information och gärna sådan som inte är motsägelsefull! 
 
 
Sedan kommer vi till själva arenan - på håll ser arenan helt ointaglig ut - och som sagt detta är mina personliga åsikter - Kristianstads Fotbollsarena möter säkerligen alla krav som ställs utifrån fotbollsförundets regelverk men möter den publiken? 
 
Arenan saknar personlighet - den saknar en själ och värme. Arenan är helt enkelt inte inbodd än. Den består av höga staket och betong.  Fler staket och grindar som delar arenan i fyra delar - sittplatsläktaren, västra stå, södra stå och östra stå. Det finns inget levande där, inte ett träd, inte en buske, men gott om asfalt. Kan hända att det finns någon blomplantering faktiskt. En sådan miljö gör ju ingen glad, där kan du inte släppa ditt barn som du kunde på Vilan, det finns egentligen ingen plats för ett rastlöst barn som inte orkar med en hel match. Som du förstår är inte jag och arenan vänner än, Vilan hade charm i sin småskalighet och en mjukhet med naturen och träbyggnaden. Kristianstad fotbollsarena handlar mer om kantighet och hårdhet. 
 
Jag upplever också att Kristianstad Fotbollsarena hamnat lite i skymundan bakom Arenan, kringarbetena är inte färdiga, det är byggbodar och grusparkeringar utan en tydlig organisation. Det känns inte direkt som att HEJ! Välkommen till arenan! 
 
 
Säkerligen finns det mycket som kan förbättras när man tänker på hur fotbollen och KDFFs marknadsförs men jag håller fokus på arenan. Förändringar som jag skulle vilja se är något så enkelt som fler papperskorgar, lägre volym på högtalarna, första matchen var en katastrof! En helt vanlig klocka. En flytt av läktaren för rullstolar så att den inte är i samma sektion som bortaläktaren. Vill man inte hålla hela arenan öppen stäng då bortaläktaren, den ligger iaf långt borta i ena hörnet, det blir lite som att sitta i skamvrån. 
 
På den nya arenan saknar jag bekanta ansikten, kanske hänger de på andra sidan, långt där borta. Jag saknar möjligheten att röra mig runt, stängda grinder säger Här är du inte välkommen, jag saknar att längta till nästa gång det är match. Inte för att jag inte vill se matchen men jag vill inte se matchen där i betongöknen. 
 
 
Jag må låta som världens pessimist men i grunden är jag en positiv människa och det kommer att bli bra och arenan kommer att bli hemma precis som Vilan var, det handlar bara om att ge den en chans. 
 
 
Slutligen.... 
 
För att återgå till 2013 - Patric Nilsson citerar då handbollspofilen Jesper Larsson "Dina hemmaplan är inte där du vill spela, det är där publiken vill vara." 
 
Så förstår jag inte riktigt varför Patric Nilsson tycker att publiksiffrorna är så viktiga när just Linköping kommer på besök. 
 
Som ni förstår så delar jag inte Patric Nilssons åsikt om att en kringbyggd arena skulle leda till större publik. Snarare skulle en sådan arena vara ännu mer opersonlig.
 
Damallsvenskan